Starka krafter har länge använt ett recept för att skapa fascistiskt ledda stater: skapa klyftor, sprida misstro och bygga längtan efter en stark ledare. Idag ser vi samma mönster i många samhällen.
Vi måste göra mer för att stå emot – och vi måste tänka nytt.
Vi tänker ofta på kriser som något som bara händer – som naturliga följder av ekonomiska nedgångar, migration eller samhällsförändringar.
Men forskning visar att auktoritära och nationalistiska rörelser ofta hjälper till att skapa eller förstärka kriser för att öka sin egen attraktionskraft.
Mer än 800 generaler och amiraler kallades i veckan till en militärbas i Virginia för ett möte lett av president Trump och försvarsminister Pete Hegseth. Ett möte av denna storlek och karaktär har ingen motsvarighet i modern tid – men det visade sig snart att det inte var en strategisk genomgång, utan snarare en iscensatt show.
I vår tid av ökande polarisering används en gammal metod i ny förpackning: fientliga aktörer som stöttar båda sidor i en konflikt eller lyfter den grupp som kan få störst genomslag.
Minnesstund för Charlie Kirk, konservativ debattör och medgrundare till Turning Point USA, hölls nyligen i State Farm Stadium i Glendale, Arizona med plats för över 63 000 åskådare.
Informationspåverkan är inte alltid stora propagandakampanjer, förvridna narrativ eller sofistikerade desinformationsoperationer. Den kan drabba dig direkt – genom att bedragare använder läckta uppgifter om dig för att lura dig till snabba beslut.
EU:s nya lagstiftning om politisk reklam skapades med ett tydligt syfte: att skydda demokratin mot fientlig informationspåverkan. Genom krav på transparens i politiska annonser ville man förhindra att utländska aktörer, trollfabriker och dolda intressen kunde köpa räckvidd i hemlighet och manipulera väljare.
I dagens politik är det inte bara besluten som räknas – utan de ord som väljs för att beskriva dem. Den som sätter begreppen styr också bilden av verkligheten.
En ny rapport fast från Montreal Institute for Global Security (MIGS) visar hur Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea vill stärka sitt inflytande globalt och samtidigt försvagar västliga allianser. Nato pekas särskilt ut som en måltavla.
I modern tid ser vi hur auktoritära stater allt oftare söker sig till varandra. Inte för att de delar politiska ideologier eller religiösa värderingar – tvärtom kan de vara djupt olika – utan för att de förenas av en gemensam drivkraft: viljan att stå utanför västvärldens regelverk.