Vems story är sann och vem bestämde det? Frågan ställdes i en tråd till mitt tidigare inlägg om hur en story kan berättas olika beroende på avsändarens perspektiv. Högst relevant fråga, tycker jag. Frågeställaren la till att hen slutat se på nyheterna sedan 2020. Förståeligt men också riskfyllt, tänkte jag.
Har du någonsin hört en organisation, ett företag eller en stat presentera en berättelse som låter lite för bra för att vara sann? Då kan det vara ett fall av narrative washing – en form av informationspåverkan där en agenda paketeras om för att verka mer trovärdig, positiv eller legitim än vad den egentligen är.
Vi vet att bilder har en enorm kraft att påverka våra känslor och vår uppfattning om verkligheten. En bild kan förstärka ett budskap, skapa förtroende – eller vilseleda oss. Inom informationspåverkan används bilder strategiskt för att styra narrativ, och ofta är det just bilder som får spridning långt innan någon hinner faktagranska dem.
I en tid där politiska utspel och strategisk desinformation dominerar nyhetsflödet är granskande journalistik viktigare än någonsin. President Trumps första tid vid makten har präglats av en ström av beslut och provokativa uttalanden. Men när snabbhet och virala klipp premieras, riskerar 𝗺𝗲𝗱𝗶𝗲𝗿 𝗮𝘁𝘁 𝗯𝗹𝗶 𝗺𝗲𝗴𝗮𝗳𝗼𝗻𝗲𝗿 för de som vill...
I min analys av händelserna i Ovala rummet blev jag påmind om en av de mest svårgenomskådade mekanismerna inom informationspåverkan – 𝗺𝗶𝗻 𝗲𝗴𝗲𝗻 𝗯𝗶𝗮𝘀. Jag tolkade det jag såg genom linsen av vilken av presidenterna jag redan innan sympatiserade med.
Alla såg det. Sändningen från Ovala rummet där president Zelenskyj utsattes för en högst planerad maktdemonstration av världens mäktigaste män. En verklighetsshow där härska och söndra spelades upp inför amerikanska folket och resten av världen. "Det här blir bra TV", avslutade president Trump.
Informationspåverkan är inte bara en fråga om desinformation från auktoritära regimer. Demokratier, inklusive det USA som vi kände före Trump, använder också strategisk kommunikation för att påverka opinioner och styra narrativ, både hemma och globalt.
Humor är ett kraftfullt verktyg inom informationspåverkan eftersom det kan sänka mottagarens kritiska tänkande, göra budskap mer delningsvänliga och normalisera extrema idéer.
Polarisering är mer än bara oenighet – det är en process där motsättningar förstärks och grupper ställs mot varandra, ofta med syftet att skapa instabilitet och undergräva sammanhållningen i ett samhälle. Detta utnyttjas av aktörer, både inhemska och utländska, för att påverka opinionen, styra den politiska agendan och försvaga demokratin.
För tre år sedan påbörjades Rysslands fullskaliga anfall mot Ukraina. Det var tänkt att bli en snabb seger men blev en långdragen motgång för Kreml. I dag står vi åter inför risken att Ryssland ska vinna genom sin oförtröttliga nedbrytning av demokratins förespråkare.