I en tid där information sprids snabbare än vi hinner bearbeta den blir förvanskningen av tidigare faktiska händelser ett allt viktigare verktyg för manipulativ informationspåverkan. Det handlar inte bara om att sprida felaktigheter i nuet, utan om att långsiktigt bygga upp alternativa berättelser om det förflutna. När historien flyttas, filtreras...
𝗠𝗜𝟲-𝗰𝗵𝗲𝗳𝗲𝗻𝘀 𝘁𝗮𝗹 𝗱𝗲𝗻 𝟭𝟱 𝗱𝗲𝗰𝗲𝗺𝗯𝗲𝗿 𝗳𝗶𝗰𝗸 𝗼𝘃𝗮𝗻𝗹𝗶𝗴𝘁 𝘀𝘁𝗼𝗿 𝘀𝗽𝗿𝗶𝗱𝗻𝗶𝗻𝗴 𝗶 𝘀𝘃𝗲𝗻𝘀𝗸 𝗺𝗲𝗱𝗶𝗮. 𝗗𝗲𝘁 𝗮̈𝗿 𝗶 𝘀𝗶𝗴 𝗶𝗻𝘁𝗿𝗲𝘀𝘀𝗮𝗻𝘁. 𝗠𝗲𝗻 𝗶𝗻𝗻𝗲𝗵𝗮̊𝗹𝗹𝗲𝘁 𝗼𝗰𝗵 𝘁𝗼𝗻𝗲𝗻 𝗮̈𝗿 𝘃𝗶𝗸𝘁𝗶𝗴𝗮𝗿𝗲 𝗮̈𝗻 𝘀𝗮̊!
Kanske beror det på igenkänning. MI6 är inte bara en brittisk underrättelsetjänst...
Den nyligen publicerade - National Security Strategy 2025 - visar att USA vill stärka Europa – men inte som en sammanhållen överstatlig aktör, utan som ett nätverk av starka, självständiga nationalstater.
Har du märkt hur världens stora event blivit mer än mötesplatser för politiker, forskare och företag? De har också blivit strategiska arenor för statliga aktörer som vill forma den världsordning som bäst gynnar deras egna intressen.
Om vi vill värna demokratin behöver vi skapa utrymme för det gemensamma samtalet igen. Ett samtal där fakta får vara fakta, där politiska oenigheter hanteras sakligt – och där vi förmår se skillnad mellan legitim politisk debatt och antidemokratiska tendenser.
Just nu byggs kanaler, testas narrativ och etableras nätverk som ska påverka det svenska valet 2026. Därför är det också hög tid att vi börjar förbereda oss på den anstormning av informationspåverkan som bara kommer att tillta fram till september nästa år.
För första gången i historien har vi både kunskapen, verktygen och medvetenheten för att se cykeln från demokrati till envåldshärskare och tillbaka, innan den slår igenom.
Förändringen från demokrati till något helt annat börjar sällan med militärer på gatorna, utan med ord, beslut och attityder som gradvis förskjuts. Inte bara i USA utan även i Europa och i Sverige.
Just nu diskuteras Anna-Karin Hatts avgång som ett exempel på hur hårt debattklimatet i politiken har blivit. Många menar att politiker har ett särskilt ansvar för att "hyfsa tonen". Det är sant – men det är inte hela sanningen.
Att Anna-Karin Hatt känner sig tvungen att lämna partiledarskapet på grund av att hon inte längre mäktar leva under hoten som kommit de senaste månaderna, är en oerhört allvarlig varningssignal. Dessvärre är detta inte en isolerad incident — jag ser ett tydligt mönster som tyder på försök att undergräva vår demokrati.