Vi märker inte när verkligheten glider – förrän människor far illa.

Inför valet hör jag allt oftare en växande oro över hur vi kan påverkas. Men kanske är den viktigare – och mer obekväma – frågan: Hur mycket är vi redan påverkade, utan att vi märker det? 

Har vi accepterat vissa aktörers försök göra vår bild av verkligheten så mörk, hotfull och kaotisk att vi – nästan utan att förstå hur det gick till – börjar överväga deras drastiska "lösningar"?

Den typen av påverkan går sällan att peka ut i enskilda inlägg eller kampanjer. Den verkar metodiskt i bakgrunden, genom ordval, delar av sanningen och känslosamma exempel och formar metodiskt vår världsbild.

Trots detta använder myndigheter, medieaktörer, näringsliv och allmänhet fortfarande analysmodeller som fokuserar på att leta efter vilka metoder som använts, vilka falska fakta som spridits och vilken fientlig nation som ligger bakom.…som om påverkan vore något man kan "få syn på" genom att hitta ett manipulerat klipp eller en tydlig avsändare.
Men effektiv påverkan fungerar inte med tydliga lögner och mystiska avsändare. Dagens digitala påverkan attackerar istället direkt mot våra tankar, känslor och tolkningar – det vill säga den kognitiva miljön.

Läs gärna Anton Lif´s utmärkta analys av hur våra underättelseaktörer missar att fånga upp att själva informationsmiljön förändrats i grunden. 

Inför valet i höst har vi inte råd att fastna i frågan vem som vill påverka oss eller vilken metod som används. De som analyserar nyheter och världsutvecklingen behöver gå rakt på kärnan och hjälpa oss att förstå när någon försöker forma våra uppfattningar om vad som är rimligt, sant och viktigt – och vad som är syftet.

I det sämsta scenariot har vår världsbild redan hunnit förskjutas av påverkan som styr vad vi ser, vad vi reagerar på och vad vi börjar uppfatta som normalt.

Men det finns också hopp.

De senaste veckorna har svenska folket visat att vi fortfarande ser när det går för långt. Vi reagerar när abstrakta bilder av vårt samhälle tas ut i extrema lagförslag som får konkreta, absurda konsekvenser för verkliga människor. Den reflexen – att dra i handbromsen – är vår största styrka.

Nu gäller det att hålla fast vid de delar av ett sunt samhällssystem som är skapade för att stoppa just denna typ av utveckling: rättsstatens principer, öppenheten, ansvarstagandet, transparensen och det fria samtalet som fångas upp av oberoende medier.