I helgen har soldater från USA:s nationalgarde drabbat samman med demonstranter i Los Angeles. Protesterna riktade sig mot migrationsmyndigheten ICE efter en serie razzior mot papperslösa på arbetsplatser i staden. Minst 40 personer har gripits.
För varje kris blir det enklare att ta till undantagstillstånd, militära resurser och breda befogenheter. 

President Donald Trump beordrade in 𝟮 𝟬𝟬𝟬 𝘀𝗼𝗹𝗱𝗮𝘁𝗲𝗿 𝘂𝗿 𝗻𝗮𝘁𝗶𝗼𝗻𝗮𝗹𝗴𝗮𝗿𝗱𝗲𝘁 – ett beslut som väckte stark kritik. Kaliforniens guvernör Gavin Newsom vädjade offentligt om att trupperna skulle kallas hem.
Det här är inte bara ett politiskt drama mellan två ledare. Det är ett exempel på hur undantagsverktyg används för att projicera makt – inte mot yttre hot, utan mot den egna befolkningen.
Presidenten har laglig rätt att agera. Enligt Insurrection Act från 1807 kan han federalisera Nationalgardet och använda det för att "återställa ordning" i en delstat – även utan guvernörens godkännande. Lagen skapades för att hantera uppror, men är formulerad så pass brett att den kan användas i många slags situationer.

𝗗𝗲𝘁 𝗼𝗿𝗼𝗮𝗻𝗱𝗲 𝗮̈𝗿 𝗶𝗻𝘁𝗲 𝗮𝘁𝘁 𝗹𝗮𝗴𝗲𝗻 𝗳𝗶𝗻𝗻𝘀. 𝗗𝗲𝘁 𝗼𝗿𝗼𝗮𝗻𝗱𝗲 𝗮̈𝗿 𝗵𝘂𝗿 𝗹𝗮̈𝘁𝘁 𝗱𝗲𝗻 𝗸𝗮𝗻 𝘁𝗮𝘀 𝗶 𝗯𝗿𝘂𝗸, 𝘂𝘁𝗮𝗻 𝗼𝗳𝗳𝗲𝗻𝘁𝗹𝗶𝗴 𝗱𝗲𝗯𝗮𝘁𝘁 𝗼𝗰𝗵 𝘂𝘁𝗮𝗻 𝘁𝘆𝗱𝗹𝗶𝗴𝗮 𝗷𝘂𝗿𝗶𝗱𝗶𝘀𝗸𝗮 𝗴𝗿𝗮̈𝗻𝘀𝗲𝗿.

Och framför allt: hur snabbt vi vänjer oss.

För varje kris blir det enklare att ta till undantagstillstånd, militära resurser och breda befogenheter. När soldater marscherar genom en storstad, mitt i en protest mot statlig politik, sker något i samhällskroppen. Tilliten naggas. Rädslan växer. Tystnaden breder ut sig.

Vi ser samma mönster i många länder:

• Undantagslagar som aldrig upphävs
• Äldre lagar som omtolkas
• Politiska åtgärder som sker "inom lagens ramar" men utanför demokratins anda

Därför behöver vi 𝘁𝗮𝗹𝗮 𝗺𝗲𝗿 𝗼𝗺 𝘩𝘶𝘳 makt utövas – inte bara om den är laglig. Vi måste 𝗿𝗲𝗮𝗴𝗲𝗿𝗮 när undantagen blir vardag – inte först när det är för sent. Och vi behöver institutioner, press och civilsamhälle som 𝘃𝗮̊𝗴𝗮𝗿 𝘀𝗮̈𝗴𝗮 𝗶𝗳𝗿𝗮̊𝗻 – även när det är obekvämt.