När länder och ledare vill dölja sina egna misslyckanden, pekar de på andras. Ibland med ord – ibland med krig.
I en värld där varje land är beroende av omvärlden, blir konflikter inte längre bara lokala. 𝗡𝗮𝘁𝗶𝗼𝗻𝗲𝗿 𝗼𝗰𝗵 𝗱𝗲𝘀𝘀 𝗹𝗲𝗱𝗮𝗿𝗲 𝗮𝗻𝘃𝗮̈𝗻𝗱𝗲𝗿 𝗺𝗲𝗱𝘃𝗲𝘁𝗲𝘁 𝗸𝗿𝗶𝘀𝗲𝗿 𝗼𝗰𝗵 𝗸𝗿𝗶𝗴 𝗽𝗮̊ 𝗮𝗻𝗱𝗿𝗮 𝗽𝗹𝗮𝘁𝘀𝗲𝗿 𝗳𝗼̈𝗿 𝗮𝘁𝘁 𝘁𝗮 𝗯𝗼𝗿𝘁 𝗳𝗼𝗸𝘂𝘀 𝗳𝗿𝗮̊𝗻 𝗲𝗴𝗻𝗮 𝘁𝗶𝗹𝗹𝗸𝗼𝗿𝘁𝗮𝗸𝗼𝗺𝗺𝗮𝗻𝗱𝗲𝗻 – eller för att skapa nya maktbalanser.
I en värld där varje land är beroende av omvärlden, blir konflikter inte längre bara lokala. 𝗡𝗮𝘁𝗶𝗼𝗻𝗲𝗿 𝗼𝗰𝗵 𝗱𝗲𝘀𝘀 𝗹𝗲𝗱𝗮𝗿𝗲 𝗮𝗻𝘃𝗮̈𝗻𝗱𝗲𝗿 𝗺𝗲𝗱𝘃𝗲𝘁𝗲𝘁 𝗸𝗿𝗶𝘀𝗲𝗿 𝗼𝗰𝗵 𝗸𝗿𝗶𝗴 𝗽𝗮̊ 𝗮𝗻𝗱𝗿𝗮 𝗽𝗹𝗮𝘁𝘀𝗲𝗿 𝗳𝗼̈𝗿 𝗮𝘁𝘁 𝘁𝗮 𝗯𝗼𝗿𝘁 𝗳𝗼𝗸𝘂𝘀 𝗳𝗿𝗮̊𝗻 𝗲𝗴𝗻𝗮 𝘁𝗶𝗹𝗹𝗸𝗼𝗿𝘁𝗮𝗸𝗼𝗺𝗺𝗮𝗻𝗱𝗲𝗻 – eller för att skapa nya maktbalanser.
Det är en gammal taktik i ny tappning:
"𝗢𝗺 𝘃𝗶 𝗶𝗻𝘁𝗲 𝗸𝗮𝗻 𝗹𝗼̈𝘀𝗮 𝘃𝗮̊𝗿𝗮 𝗲𝗴𝗻𝗮 𝗽𝗿𝗼𝗯𝗹𝗲𝗺 – 𝘀𝗲 𝘁𝗶𝗹𝗹 𝗮𝘁𝘁 𝘃𝗮̈𝗿𝗹𝗱𝗲𝗻 𝘁𝗶𝘁𝘁𝗮𝗿 𝗻𝗮̊𝗴𝗼𝗻 𝗮𝗻𝗻𝗮𝗻𝘀𝘁𝗮𝗻𝘀."
Det kan ske genom:
• Att stödja rebellgrupper eller separatister i känsliga regioner
• Att sprida desinformation som ökar spänningarna mellan andra länder
• Att elda på etniska, religiösa eller politiska motsättningar i svaga stater
• Att utmåla västvärlden som en fiende och moraliskt förfall, i syfte att ena den egna befolkningen
Den akuta situationen mellan Indien och Pakistan kring 𝗞𝗮𝘀𝗵𝗺𝗶𝗿 är ett av många exempel som väcker mina tankar om att andra nationer kan ha intresse av underblåsa en befintlig konflikt. I dagsläget är spänningarna på kokpunkten efter ett dåd för två veckor sedan, på turistorten Pahalgam, i indiska Kashmir, där 26 personer sköts ihjäl.
När Ryssland inledde det fullskaliga kriget i 𝗨𝗸𝗿𝗮𝗶𝗻𝗮 2022 var informationsarenan ett viktigt vapen. Parallellt har Ryssland byggt inflytande i 𝗠𝗲𝗹𝗹𝗮𝗻𝗼̈𝘀𝘁𝗲𝗿𝗻 𝗼𝗰𝗵 𝗔𝗳𝗿𝗶𝗸𝗮 – genom vapen, legosoldater och mediekampanjer – för att avleda, försvaga och splittra väst.
Liknande mönster syns i andra stormakters agerande, där konflikter långt från hemlandet plötsligt får strategisk betydelse – som brickor i ett globalt maktspel.
Under Kalla kriget stödde USA och Sovjetunionen var sin sida av konflikter i bland annat 𝗔𝗳𝗴𝗵𝗮𝗻𝗶𝘀𝘁𝗮𝗻, 𝗔𝗻𝗴𝗼𝗹𝗮 𝗼𝗰𝗵 𝗩𝗶𝗲𝘁𝗻𝗮𝗺. Ett annat exempel är USA:s invasion av 𝗜𝗿𝗮𝗸 där det officiella motivet var massförstörelsevapen, men där historien visat oss att det snarar handlade om att ta kontroll över oljetillgångar.
Det handlar alltså inte bara om geopolitik. 𝗗𝗲𝘁 𝗵𝗮𝗻𝗱𝗹𝗮𝗿 𝗼𝗺 𝗻𝗮𝗿𝗿𝗮𝘁𝗶𝘃.
Vem som framstår som angripare eller försvarare. Vem som har tolkningsföreträde. Vem som lyckas flytta fokus från massgravar till "rättvisa".
𝗜𝗻𝗳𝗼𝗿𝗺𝗮𝘁𝗶𝗼𝗻𝘀𝗽𝗮̊𝘃𝗲𝗿𝗸𝗮𝗻 𝗮̈𝗿 aldrig 𝗲𝗻 𝘀𝗶𝗱𝗼𝗮𝗸𝘁𝗶𝘃𝗶𝘁𝗲𝘁 – 𝗱𝗲𝘁 𝗮̈𝗿 𝗲𝗻 𝗳𝗼̈𝗿𝗯𝗲𝗿𝗲𝗱𝗲𝗹𝘀𝗲 𝗳𝗼̈𝗿, 𝗼𝗰𝗵 𝗱𝗲𝗹 𝗮𝘃, 𝗸𝗿𝗶𝗴𝗳𝗼̈𝗿𝗶𝗻𝗴.
Vi behöver alla bli bättre på att 𝘀𝗲 𝗺𝗼̈𝗻𝘀𝘁𝗿𝗲𝗻. Vi måste orka ta in att 𝘀𝘁𝗼𝗿𝗺𝗮𝗸𝘁𝗲𝗿𝗻𝗮𝘀 𝘀𝗽𝗲𝗹 𝗼𝗺 𝘃𝗮̈𝗿𝗹𝗱𝗲𝗻 𝘀𝗸𝗲𝗿 𝗺𝗲𝗱 𝗳𝗿𝗲𝗱, 𝗳𝗿𝗶𝗵𝗲𝘁 𝗼𝗰𝗵 𝘃𝗮̊𝗿𝗮 𝗹𝗶𝘃 𝘀𝗼𝗺 𝗶𝗻𝘀𝗮𝘁𝘀. Förstå varför en konflikt uppstår, vem som tjänar på den – och vilken berättelse som får oss att titta bort från det vi egentligen borde se.
Foto: The Guardian