Mycket pang för pengarna – vem vill Trump påverka med en fond av uniformer?
Mer än 800 generaler och amiraler kallades i veckan till en militärbas i Virginia för ett möte lett av president Trump och försvarsminister Pete Hegseth. Ett möte av denna storlek och karaktär har ingen motsvarighet i modern tid – men det visade sig snart att det inte var en strategisk genomgång, utan snarare en iscensatt show.

Händelsen sändes dessutom live i tv, vilket förvandlade mötet till en del av den politiska kommunikationsarenan – och i praktiken till ett exempel på informationspåverkan.
Budskapen var tydliga:
Städer styrda av demokrater utmålades som "krigszoner" och inre fiender.
När politiska motståndare beskrivs som ett hot som måste bekämpas förskjuts debatten från politisk oenighet till existentiell konflikt. Det polariserar samhället, normaliserar ett militärt språkbruk i inrikespolitiken och undergräver den demokratiska sammanhållningen.
Militären ska renas från "woke" och återgå till en "krigarkultur".
Detta signalerar ett avvisande av mångfald och inkludering och riskerar att göra militären till en ideologisk symbol snarare än en nationell institution. Det flyttar fokus från försvar och trygghet till offensivt kulturkrig, och kan urholka tilliten till både militären och staten.
Lojalitet mot presidenten framställdes som avgörande för karriär och uppdrag – vilket riskerar att politisera USAs samtliga anställda inom statlig verksamhet.
Pressen kallades "korrupt" – ännu ett steg i att underminera tilltron till fria medier.
Målgrupperna sträckte sig långt utanför rummet.
För Trumps kärnväljare var det en styrkedemonstration. För politiska motståndare – en provokation. För internationella aktörer – en signal om en amerikansk ledare som vill tänja på gränsen mellan partipolitik och militär makt. Och för militären själv blev det en påminnelse om att lojaliteten i allt högre grad definieras politiskt.
När politiska budskap paketeras i uniformer och direktsänds för masspublik suddas gränsen mellan försvarspolitik och propaganda ut. Det påverkar inte bara USA:s inre sammanhållning, utan också hur landets ledarskap och trovärdighet uppfattas globalt.
Foto:The New York Times