Informationspåverkan börjar inte med en lögn – den börjar med en skärva av sanningen

14.05.2025

Fientliga aktörer som vill skada demokratier behöver sällan hitta på något. Det räcker att använda verkliga, men ofördelaktiga, fakta om en enskild person i maktposition – en minister, generaldirektör eller en kommunal tjänsteperson. Syftet? Att undergräva tilliten till hela samhällssystemet.

Så här kan det gå till – steg för steg:

  1. En svaghet identifieras: en person i en framträdande roll blir föremål för granskning. Ett foto, en gammal chatt, ett felsteg – något komprometterande görs tillgängligt för offentligheten.

  2. Snabb krishantering: beslutsfattare agerar resolut för att begränsa skadan – både för organisationen och för sig själva. Den utpekade får ofta lämna sin post under dramatiska former.

  3. Det offentliga samtalet exploderar: spekulationer tar fart. Fusk, sex, lögner och dolda agendor diskuteras fritt, trots att mycket få känner till de faktiska omständigheterna.

  4. En kollektiv förmildring tar vid: när skandalen svalnat vänds samtalet: "Vem har inte gjort något dumt i sin ungdom?" "Med dagens mobilkameror är det lätt att fångas i fel ögonblick." "Vi måste kunna ha mer mänskliga förväntningar på våra ledare."

  5. Systemkritik tar över: fokus skiftar från individ till struktur: "Så här ser eliten ut." "De skyddar bara sig själva." "Vad döljer de egentligen?" Tilliten börjar rämna.

  6. Ett nytt narrativ etableras: misstro, cynism och uppgivenhet får fäste. Det skapas ett klimat där fler börjar ifrågasätta inte bara ledare – utan hela systemet. Acceptansen för auktoritära alternativ ökar.

Målet är inte att få dig att tro på något nytt – utan att få dig att sluta tro på det vi har

I Sverige har vi de senaste åren sett flera exempel på riktad informationspåverkan med just detta syfte. Tilliten till polisen, Försvarsmakten, socialtjänsten, regeringen och enskilda ministrar har påverkats – inte bara av vad som har hänt, utan av hur händelser har använts.

Just nu ser vi ett nytt, allvarligt exempel rullas upp framför våra ögon:

  • Häktade diplomater
  • Ännu en avskedad nationell säkerhetsrådgivare
  • En statsminister som krishanterar

Det handlar alltså inte bara om vem som gjort rätt eller fel. Det handlar om hur svenska folkets förtroende för vårt samhällssystem ännu en gång prövas – i ett informationslandskap där andra stater och extrema rörelser försöker sätta agendan.

Att förstå hur informationspåverkan fungerar är inte längre en fråga för enbart säkerhetspolitiken. Det är en demokratisk kärnfråga – och ett ansvar för oss alla.

Foto: SvD