Demokratins gräns går inte mellan höger och vänster – den går mellan demokrater och antidemokrater

Om vi vill värna demokratin behöver vi skapa utrymme för det gemensamma samtalet igen. Ett samtal där fakta får vara fakta, där politiska oenigheter hanteras sakligt – och där vi förmår se skillnad mellan legitim politisk debatt och antidemokratiska tendenser. 

Har ni lagt märke till hur helt vanliga, korrekt återgivna nyheter och politiska sakfrågor, snabbt delas in i ideologiska fack - i stället för att bara ses som olika perspektiv i en normal debatt. Public service kallas "vänsterklägg" oavsett vad de rapporterar, den svenska flaggan påstås tillhöra "högerextrema", och åsikter om kriget mellan Israel och Palestina placeras omedelbart i antingen extremvänster eller extremhöger. Exemplen är många, och uttalas numera utan skam av politiker, debattörer och privatpersoner.

Det som tidigare var en saklig meningsutväxling har på några få år förvandlats till ett klimat av misstänksamhet. Varje fråga, varje åsikt ska nu förses med ett nedsättande epitet som påstås representera hela vänster- eller högerblocket. Sakliga ideologiska skillnader har trängts undan av polarisering, och debattörer hetsas att gå till hård attack i stället för att söka gemensamma lösningar. I den här logiken framstår kompromisser eller blocköverskridande samarbeten som förräderi – inte som en naturlig del av en fungerande demokrati.

Det här är inte bara en språklig förflackning eller en ovanligt hätsk ton i debatten. Det är ett demokratiskt problem. När vi skärskådar den polariserade retoriken ser vi att de verkliga hoten mot demokratin inte handlar om klassisk höger–vänster-politik. Det handlar snarare om hur ytterkanterna vill förändra vårt samhällssystem genom sina idéer som ifrågasätter själva grunden för vår demokrati: pluralism, rättsstat och respekt för oberoende institutioner.

💥 På yttervänsterkanten ser vi föreställningar om att demokrati är ett "borgerligt spel" som bör ersättas av revolutionära kommittéer eller ett enpartisystem. Våld accepteras som metod, medier och domstolar ses som illegitima och bara en enda ideologisk sanning tillåts.

⚡ På ytterhögerkanten agerar man för etnonationalism, en stark ledare som kan "sätta stopp" för opposition, misstänkliggörande av medier och domstolar och konspirationsteorier som påstår att valresultat bara är giltiga när "rätt" sida vinner.

Trots att ytterkanterna är ideologiskt olika, liknar de varandra i sina metoder och det är dessa metoder som har satt sin prägel på samtalsklimatet:

• demonisera din motståndare
• misstänkliggör demokratiska val och institutioner
• förenkla världen till "vi" och "dom"
• rättfärdiga hot eller våld
• ersätta pluralism med en enda "sanning"

Det är detta som hotar vårt demokratiska samhällssystem – inte skillnaderna mellan rimliga, sakliga ståndpunkter i vardagspolitiken.

Om vi vill värna demokratin behöver vi skapa utrymme för det gemensamma samtalet igen. Ett samtal där fakta får vara fakta, där politiska oenigheter hanteras sakligt – och där vi förmår se skillnad mellan legitim politisk debatt och antidemokratiska tendenser.

Det är först då som förtroendet, stabiliteten och motståndskraften i vår demokrati kan stärkas.