Demokratins globala tillbakagång

Den nya rapporten från V-Dem Institute med statistik från för 2025 bekräftar något som jag länge påtalat och försökt förstå: demokratins globala tillbakagång. Den är här, den är pågående och den påverkar oss alla – också oss som under lång tid sett oss som skyddade av starka institutioner och stabila samhällssystem.

Jag har följt utvecklingen under många år och försökt ta in vad det innebär när demokratier urholkas bit för bit. Ofta har omvärlden viftat bort signalerna som överdrivna eller tillfälliga. Men nu går det inte längre att blunda. När demokratier som byggts upp under decennier försvagas i rasande takt blir allvaret brutalt tydligt.

Europa befinner sig i ett läge som saknar motstycke i modern tid. Fem nya europeiska länder (Kroatien, Italien, Slovakien, Slovenien och UK)) autokratiseras nu parallellt, och det handlar inte om kortvariga politiska svängningar – det är djupgående förskjutningar i hur makt koncentreras, kontrolleras och ifrågasätts.

Samtidigt illustrerar utvecklingen i USA hur snabbt en liberal demokrati kan förlora sina skyddsmurar. Det är obehagligt att se hur institutioner som en gång betraktades som stabila fundament nu monteras ned. Men det har också haft en konsekvens: fler ser vad som händer. Fler förstår att demokratins nedgång inte är något som sker "någon annanstans", utan något som sprider sig – också till Europa. Och de mönster som blir tydliga där, syns även här.

I centrum av mina funderingar finns frågan: Vilka krafter driver egentligen denna autokratisering framåt? Handlar det om makt? Pengar? Ideologiska värderingar? Rädslor för andra kulturer och religioner? Sannolikt en giftig kombination av allt detta, förstärkt av krafter vi ännu inte helt kan överblicka.

Oavsett svar kan vi inte bortse från sociala mediers roll.

Den digitala infrastrukturen har blivit en katalysator som skapar en helt ny typ av sårbarhet. Polarisering, misstro och desinformation kan spridas globalt på några sekunder, och techjättarnas affärsmodeller har med eskalerande takt samspelat med auktoritära krafter på ett sätt som kraftigt försvagat tilliten till demokratiska system. Det är en utveckling som är lika avancerad som den är skrämmande.

Det vi vet är att demokratier sällan faller från en dag till en annan. De vittrar, steg för steg, tills vi till slut står inför en verklighet vi knappt märkt att vi förflyttat oss in i. De senaste år har dessutom takten i förändringen ökat markant eftersom allt fler länder kan följa varandras metoder.

Och det är just därför vi måste våga se vår egen situation i ögonen.
Vi kan inte längre ignorera att tendenserna är starka även i Sverige.

Det oroar mig djupt – inte minst eftersom vi står inför ett val i höst som känns avgörande för vilken väg vårt land väljer framåt. Vart är vi på väg?