Att skapa en kris - för egen vinning

Vi tänker ofta på kriser som något som bara händer – som naturliga följder av ekonomiska nedgångar, migration eller samhällsförändringar.
Men forskning visar att auktoritära och nationalistiska rörelser ofta hjälper till att skapa eller förstärka kriser för att öka sin egen attraktionskraft. 

Krisen blir inte ett misslyckande – den blir en metod.

Här är några av de mest igenkännbara mönstren:

⚡ Splittring och polarisering
En återkommande strategi är att förstärka redan existerande skillnader.
Små meningsskiljaktigheter görs till ideologiska stridsfrågor – om kultur, språk, könsroller eller religion.
Det handlar inte bara om att vinna en debatt, utan om att undergräva förtroendet för det gemensamma samtalet.
När människor börjar se sina grannar som motståndare, blir demokratin svagare.
Forskningen beskriver detta som "crisis engineering" – ett medvetet sätt att skapa oreda för att sedan framstå som den som kan "städa upp".

⚡Migration och "hotet utifrån"
Genom historien har fascistiska och auktoritära rörelser använt migration som symbol för hot och förfall.
Berättelserna om "massinvandring" eller "förlorad kontroll" skapar rädsla, även när faktiska siffror inte stödjer bilden.
I dag ser vi hur desinformation och överdrivna hotbilder kring migration används för att mobilisera stöd för hårdare politik och starkare gränser.
I vissa fall – som i Belarus och Rysslands hybridpåverkan mot Europa – har flyktingströmmar till och med använts som vapen för att skapa splittring inom demokratiska stater.

⚡Ekonomisk osäkerhet
En befolkning som upplever att framtiden krymper blir lättare att styra.
Fascistiska och auktoritära rörelser har ofta gynnats av ökade ekonomiska klyftor – ibland genom politik som paradoxalt nog själva förstärker otryggheten.
När välfärdssystem urholkas och tryggheten minskar, växer ilskan.
Och den som skapat problemet kan framstå som den enda som vågar tala klarspråk om det.
Ekonomisk frustration förvandlas till en berättelse om moral och nation: att någon annan tar det som borde vara "vårt".

⚡Krisen som strategi
När splittringen, rädslan och otryggheten fått fäste blir vi människor mer mottagliga för auktoritära svar. "Vi måste få ordning", "någon måste ta ansvar", "nu räcker det" – orden låter rationella, men öppnar dörren för något mycket större än politisk förändring.

Det är då demokratin blir som mest sårbar.

Därför är det avgörande att se krisen för vad den är – och vem som tjänar på den. Att värna demokratin handlar inte bara om valresultat, utan om vår förmåga att stå emot den medvetet skapade otryggheten.