Är verkligen tonen i politiken problemet – eller har vi tappat kontrollen över det digitala samtalet?

Just nu diskuteras Anna-Karin Hatts avgång som ett exempel på hur hårt debattklimatet i politiken har blivit. Många menar att politiker har ett särskilt ansvar för att "hyfsa tonen". Det är sant – men det är inte hela sanningen.

Det verkliga giftet sprids i våra digitala flöden. På plattformar där privatpersoner tillåts uttrycka sig på det mest vidriga sätt, ofta uppmuntrade av extrema publicister, trollfabriker och algoritmer som premierar konflikt framför konstruktiv dialog.

Sedan Trumps återkomst till den amerikanska politikens centrum har flera plattformar dessutom tagit bort de sista spärrarna mot hat och hot – och istället ökat spridningen i syfte att polarisera samhällen.

Det här är inte en slump. Det är resultatet av en medveten strategi där stormakter med autokratiska ledare använder digitala kanaler för att försvaga demokratier inifrån – genom att skapa misstro, rädsla och hat.

I det klimatet ökar risken att ord blir handling, när enskilda personer – eller manipulerade grupper – går från näthat till våld IRL.

Om vi ska "hyfsa tonen" i samhällsdebatten räcker det inte att rikta blicken mot riksdagen. Vi måste våga tala om hur vi i Sverige använder den globala infrastruktur av påverkan som dagligen formar våra digitala samtal.

Först då kan vi börja bygga motståndskraft. 


Foto: Mordet i Almedalen