Anna-Karin Hatt C avgår – fler liknande fall visar hur hot och hat håller på att urholka vårt samhällssystem

Att Anna-Karin Hatt känner sig tvungen att lämna partiledarskapet på grund av att hon inte längre mäktar leva under hoten som kommit de senaste månaderna, är en oerhört allvarlig varningssignal. Dessvärre är detta inte en isolerad incident — jag ser ett tydligt mönster som tyder på försök att undergräva vår demokrati.

Hot och hat mot politiker, debattörer, journalister och andra samhällsbärande roller har de senaste åren lett till avgångar, självcensur och att människor drar sig tillbaka från offentliga uppdrag. Några exempel:

💥 En kvinnlig journalist som skriver om klimat och demokrati vittnar om hur dödshot fått henne att tveka inför att delta offentligt i debatter.

💥En ledande kvinna inom fackföreningsrörelsen berättar att hoten mot henne är så allvarliga att hon inte ens vågar ta kollektivtrafik till sin arbetsplats efter att ha publicerat en debattartikel om migration.

💥En manlig polischef tvingas avgå efter massiv hatstorm från fotbollssupportrar i samband med ett lagförslag om maskeringsförbud på matcher.

💥Idrottstränare, lärare, lokala politiker och domare – det finns exempel på folk som lämnar uppdrag eller fasar ut i skymundan på grund av hot, trakasserier och rädsla – ibland till och med för familjens säkerhet.

Rättsfall visar att hot bedöms som brott, men utmaningarna är många: utredningar tar lång tid, skydd saknas eller räcker inte, och konsekvenserna för den som utsätts kan vara livslånga.

Det vi ser stämmer oroväckande väl med vad forskningen och de historiska exemplen visar när främmande makter försökt undergräva demokratier:

⚡De försöker sänka tilliten till institutioner, genom att destabilisera beslutsfattare och hota med våld, skrämsel och hatkampanjer mot dem som tar ställning.

⚡De attackerar inte bara politiker, utan även rättsväsendet, medier, debattörer — de som granskar, kritiserar, kontrollerar makten.

⚡De skapar splittring, misstro och polarisering, och gör det svårare att föra långsiktiga samtal, fatta kloka beslut, och upprätthålla lag och ordning.

Vad händer med ett samhälle som tillåter detta att ske?
Vi kan se att offentliga institutioner och demokratiska processer försvagas när folk inte vågar delta. Debatten blir ensidig eller självcensurerad – vissa viktiga frågor sopas under mattan. I förlängningen hotas aktivism, engagemang och medborgarrollen. Till slut eroderas tilliten till rättsväsendet och politiken – och det öppnar för auktoritära rörelser, populism och utländsk påverkan. Anna-Karin Hatts avgång är sorgligt nog ett tydligt exempel på att vi redan är där.

Jag är mer än oroad för utvecklingen och konsekvenserna i en nära framtid – inte minst med tanke på valet 2026. Om vi tillåter att våra demokratiska system undergrävs från insidan, genom rädsla och hot, riskerar vi att förlora hela vårt samhällssystem som vi känner det idag. Vi riskerar att förlora vår demokrati.